Jenny går sin egen väg i pappas fotspår

Det är inte bara kungen som har ärvt sitt yrke. Det har även Jenny Dreikant gjort. Hon ska bli plåtslagare som sin pappa Robert och hon får kämpa för det. Inte bara för att utbildningen tar sex år, inklusive lärlingstiden, utan Jenny får också tampas mot en del fördomar och en ibland hård jargong.

Tjejer i vissa mansdominerade branscher har oftare än sina manliga kollegor ärvt jobbet av en förälder. Det visar siffror från SCB baserade på uppgifter från drygt två miljoner svenskar.
Men Jenny är unik eftersom plåtslageriyrket nästan bara innefattar killar. Hon är den enda tjejen i klassen. Hon har dessutom valt samma yrke som sin pappa.
– Ute på jobb har jag aldrig träffat en enda tjej som är plåtslagare men det måste väl finnas någon, tror hon.

Kjell Johansson är en av lärarna på Bräckegymnasiet.
– En tidigare lärare berättade att det gick en tjej här för cirka 15 år sedan. Vi skulle vilja ha fler, hälften av befolkningen är ju tjejer. Killarna tror att de orkar bättre, men det är en myt. Jenny är en glad och go´ tjej med bra tag. Hon är inte rädd för väder och vind och en plåtslagare måste ju vara beredd på regn, blåst, kyla och snö, säger han.
– Att man väljer en förälders yrkesbana kan bero på att man präglats av dennes intressen, kan ta del av deras nätverk, att man har ärvt en förmåga eller att yrket är välbekant, säger Jan O Jonsson, sociologiprofessor.
En del av detta tycks stämma på Jenny.
– Det är lite från pappa jag fått idén att välja den här banan och jag har provat på hos honom under loven. Fast det man lär sig på skolan stämmer inte alltid med det man möts av när man kommer ut i verkligheten, säger Jenny.

”En av de bättre sakerna är att vara plåtslagare när vädret är underbart. Runt påsk förra året la vi ett zinktak på en villa i Långedrag. Det var så sjukt varmt. Zink blir sjukt gôtt och lätt att klippa och bocka i värme. Det är som att klippa i smör”

När vi frågar om hon ärvt hans förmåga för jobbet och är händig fnissar hon och skrattar till som en bekräftelse. Hon lägger till att hon ville ha ett jobb där man arbetar med kroppen och ger ett fast jobb efter utbildningen. Så något inom bygge hade det blivit hur som helst.
– En av de bättre sakerna är att vara plåtslagare när vädret är underbart. Runt påsk förra året la vi ett zinktak på en villa i Långedrag. Det var så sjukt varmt. Zink blir sjukt gôtt och lätt att klippa och bocka i värme. Det är som att klippa i smör, inte som vanlig stålplåt.
– Jag tycker inte om vintermorgnar innan rimfrosten försvunnit, då det är så galet halt att alla halkar, hur rutinerad man än är.
Jenny Dreikant säger att hon inte har höjdskräck.
– Man ska ha respekt för höjder och tänka sig för, men man vänjer sig. Vi har livlina och bygger ställningar runt om platsen där vi arbetar, innan dess får vi inte utföra något arbete.
– Ibland får vi byta ut tegelpannor och det gjorde vi en gång på ett hus med brant taklutning i Lunden. Pannorna låg lösa. Det vara bara 20 meter ner till gatan men läskigt när man inte hade riktigt fotfräste. Då pirrade det lite i magen.
Hon gillar jobbet eftersom arbetsuppgifterna varierar men mest handlar det om taktäckning. Att se till så att läckande tak blir täta.

”Jargonen är nog annorlunda mot ett ställe där könsblandningen är större”

Att Jenny befinner sig i en mansdominerad värld har hon förstås inte undgått.
– Jargonen är nog annorlunda mot ett ställe där könsblandningen är större. En del vet inte hur de ska bete sig när där drar ett sexskämt. Om de ska välja den snälla eller grova varianten. Och om något är tungt kan jag få höra att det bara är för att jag är tjej. Inget att bry sig om.
I juni är Jenny klar med de första tre åren av utbildningen där teori och jobb i skolans egen verkstad varvats med praktik. För att bli fullbetald plåtslagare ska man ha gjort 6800 timmar som lärling. Det betyder inta att man är klar, det är ett jobb där man lär sig hela tiden. Som duktigast är man nog efter 35. Nya problem ställs man inför dagligen.
Nu väntar ett par tre år som lärling. Men hon vill inte göra de åren på samma företag som Robert.
– Man ska nog undvika att jobba med farsan. Jag byter för jag vill stå på egna ben typ. Och för att få ett eget varumärke typ och inte alltid förbli Robbans unge. Inte helt lätt, efternamnet lär avslöja släktskapet, men jag är ju tjej så det slår nog ut det andra, säger hon.

Robert, som är anställd på medlemsföretaget Vasastadens Bleck & Plåtslageri i Mölndal, skrattar till när vi frågar honom om han har påverkat dottern att välja samma yrke som honom.
– Nej, det är snarare tvärtom. Det kan vara tufft många gånger, att arbeta ute på vintern. Men vill honom prova på detta så är det inga problem för mig. Hon verkar vara bestämd och har en stark vilja, säger Robert.
Själv har han varit plåtslagare i cirka 30 år och säger att han valde yrke utan att snegla på vad föräldrarna gjorde.
– På den tiden var det bara att välja och vraka bland jobben.
Vasastadens Bleck & Plåtslageri, som verkat genom flera generationer under hela 1900-talet och framåt, har ett tiotal anställda. Vasastaden utför tunnplåtslageri i samtliga material, anlitas som servicekonsulter samt utför snöskottning. Företaget har de senaste åren specialiserat sig på plåtslageriarbeten med titanzink samt rostfria plåtslageriarbeten.
– Vi värnar om gamla hantverksmetoder, höga krav på utseende och kvalitet, säger Rasmus Aronsson, vd.

Text & foto: Clas-Göran Sandblom

FAKTA

Ålder: 19
Yrke: Blivande plåtslagare
Bor: I Hede, Kungsbacka
Familj: Mamma Tina Florén, pappa Robert, systrarna Carolin, Nora och Alicia
Intressen: Fotboll, spelar i Lerkils damlag

Lämna en kommentar

Vi delar aldrig ut din epostadress till spammare. Obligatoriska fält är markerade med asterisk *.

*
*