Korrosionsklasserna – riktlinjer, inte facit

På Bohus Malmön testas materialens hållfasthet under tuffa förhållanden.

I den allra tuffaste miljön på västkusten duger oftast inte lackerad stålplåt. Alla beläggningar och färgsystem är känsliga om de får en skada i lacken. Då kan bland annat fukt och korrosiva luftföroreningar tränga in och materialet som ska skyddas riskerar att korrodera.

Inger Odnevall Wallinder, professor i korrosionsvetenskap på KTH.

Lindab rekommenderar aluminium på taket på de hus som ligger allra närmast vattnet på västkusten. Inger Odnevall Wallinder, professor i korrosionsvetenskap på KTH menar dock att man måste förstå både materialets egenskaper och miljön för att kunna bedöma om ett material fungerar eller inte i en speciell miljö.
– Korrosionsklassen är kopplad till många olika parametrar, bland annat fukt och deposition av klorider (till exempel havssalt från havet). Klorider är korrosiva, så om det finns mycket klorider i luften gäller det att tänka till, säger hon.

Korrisionen minskar med tiden
För många metaller och legeringar minskar korrosionen med tiden, eftersom de korrosionsprodukter som bildas har goda barriäregenskaper och därmed skyddar den underliggande metallytan. Under utvecklingen av detta skikt är korrosionshastigheten till att börja med mycket hög, för att därefter snabbt avta. Exempel på detta är galvaniserat stål, koppar, kopparlegeringar och zink. Därför kan man kan inte använda korrosionshastigheter som beskriver det initiala förloppet, för att beskriva hur mycket som kommer att korrodera under 10 eller 20 år, påpekar Inger.
– Aluminium är generellt känslig för klorider på grund av gropfrätning, men kan fungera bra i en marin miljö, under vissa förhållanden. Detsamma gäller galvaniserat stål och zink-aluminiumlegeringar, vilka bildar skyddande korrosionsprodukter till exempel vid havet. Det finns också rosttröga stål som har utvecklats för att fungera bra ur korrosionssynpunkt i kloridmiljöer.

Läget viktigt
Även om byggnaden ligger nära havet på västkusten kan vissa faktorer göra att materialet på huset inte behöver hålla C5-klass. Korrosiviteten avtar nämligen med avståndet och likaså om det finns något som fångar upp havsvattenaerosolerna/kloriderna.
– Om du till exempel har ett hus som ligger 150 meter från havet, men med en skog mellan, så blir inte miljön C5. Skogen kommer att skydda huset från saltet, säger Zeina Lindström på Lindab.
Korrosionsklasserna ska med andra ord enbart betraktas som riktlinjer. För att välja rätt material för rätt miljö rekommenderar Inger att man tar kontakt med Stålbyggnadsinstitutet, Nordisk Förzinkningsförening eller Rise (Research Institutes of Sweden) – som har lång erfarenhet och kunskap om många olika sorter av material och deras korrosionsegenskaper. Alla dessa organisationer sitter på mycket kunskap om materialegenskaper och olika miljöers korrosivitet.

Text: Susanne Ringheim Kilje
Foto: Lindab och privat
Publicerad: 2019-04-23
(Artikeln ursprungligen publicerad i PVMagasinet #3.2019)

Inläggsförfattare: Redaktionen