Små misstag kan leda till stora bötesbelopp

Om en anställd gör något som bryter mot Arbetsmiljöverkets föreskrifter hjälper det inte att arbetsgivaren följt reglerna och har ett omfattande systematiskt arbetsmiljöarbete. De ekonomiska konsekvenserna kan ändå bli stora trots påvisade förmildrande omständigheter.

Lars-Inge Österman, vd på LIAB, tycker det är bra att misstag uppmärksammas men det är viktigt att konsekvenserna blir lagom stora.

En anställd hos medlemsföretaget LIAB Plåtbyggarna utförde en snabb justering på sin lunchrast samtidigt som Arbetsmiljöverket utövade tillsyn på arbetsplatsen. Den anställde hade fallskyddsutrustning, all LIABs personal har sådan och är certifierade i fallsskyddsutbildning, men valde att inte använda den. Resultatet blev en anmälan och ett föreläggande om sanktionsavgift för företaget. LIAB Plåtbyggarna medgav öppet att ett fel begåtts men menade samtidigt att man som arbetsgivare gjort allt som arbetsmiljölagen stipulerar. Därmed borde det finnas utrymme för en sänkt sanktionsavgift resonerade man. Något som också skedde i den första instansen, Förvaltningsrätten. Arbetsmiljöverket var dock inte nöjda med domen utan överklagade till Kammarrätten som gav Arbetsmiljöverket rätt.
– Jag har förstås inga problem med att inspektörerna uppmärksammar felaktigheter i branschen, säger LIAB Plåtbyggarnas vd Lars-Inge Österman. Men samtidigt tycker jag att konsekvensen, åtminstone i det här fallet, är för stor.
Lars-Inge Österman menar att misstag hos enskilda anställda, trots att företaget arbetat hårt med arbetsmiljöfrågorna, riskerar leda till att man som företag ständigt behöver övervaka varje enskild arbetsplats. Just för att bötesbeloppen kan bli så stora.

Sänkning i första instans
Förvaltningsrätten, som är första instans om ett företag har invändningar mot Arbetsmiljöverkets sanktionsavgift, gav LIAB delvis rätt. Föreläggandet om cirka 80 000 kronor i avgift sänktes med knappt hälften till 40 000 kronor. Eftersom arbetstagaren vittnade till arbetsgivarens fördel och medgav sitt misstag, och eftersom rätten i övrigt menade att LIAB tagit sitt ansvar som arbetsgivare. Arbetsmiljöverket gick då vidare till nästa instans, Kammarrätten, som fastslog AVs initiala bedömning och menade att avgiften var skälig. Kammarrätten menade att det inte fanns skäl för jämkning av avgiften då ett fel som arbetsgivaren varit ansvarig för hade begåtts.
Plåt & Ventföretagen, som bistod LIAB med juridisk hjälp under processen, menar att lagstiftningen möjliggör en sänkning av sanktionsavgiften.
Förbundets chefsjurist Anita Hagelin:
– Jag anser att LIAB gjort vad som krävs i lagstiftningen. Man har informerat, utbildat och tillhandahållit skyddsutrustning. Ett fel har begåtts, det råder det ingen tvekan om, men en sänkning av avgiften hade varit rimlig i det här fallet.

Förbundets chefsjurist Anita Hagelin anser att LIAB gjort vad som krävs i lagstiftningen.

Prövningstillstånd nekades
Efter Kammarrättens dom ansökte LIAB och Plåt & Ventföretagen om prövningstillstånd hos Högsta Förvaltningsdomstolen. Denna kan ta upp ett ärende om ett eller båda av två kriterier uppfylls: om rättens avgörande kan anses utgöra en vägledande dom för andra liknande fall eller om någon av de tidigare instanserna kan misstänkas ha begått misstag.
– Tyvärr så meddelade rätten inte prövningstillstånd och det tycker vi är väldigt synd, säger Plåt & Ventföretagens chefsjurist Anita Hagelin. Hela branschen skulle välkomna en vägledande dom.
Hon menar att slutsatsen måste bli att arbetsgivaren har ett strikt rättsligt och ekonomiskt ansvar för sina anställda, trots att man gjort allt som lagen kräver och mer därtill. Det finns alltså små chanser till jämkning av sanktionsavgiftens storlek.
– Vi behöver få till en debatt i branschen, och förstås också i andra branscher, om vad som är skäligt och rimligt. Inget fall är det andra likt och jag tycker att det ska finnas utrymme för jämkning i de fall där arbetsgivaren gjort allt som står i dennes makt när det gäller arbetsmiljön.
Anita Hagelin fortsätter:
– I slutänden betyder detta också att företagen behöver hålla koll på sina anställda vid varje given tidpunkt vilket betyder extra personal eller kameraövervakning. Den utvecklingen tror jag ingen vill ha och dessutom skulle det bli väldigt kostsamt.
LIABs Lars-Inge Österman håller med.
– Ett fel har begåtts. Det accepterar jag naturligtvis. Och vi måste fortsätta och bli ännu bättre när det gäller arbetsmiljöfrågorna. Men jag blir lite orolig när vi som företag gör allt rätt men ändå åker på höga böter för ett enskilt misstag som jag tycker att vi inte fullt ut kan lastas för.

Text & foto: Niclas Kindvall

 

Vad är sanktionsavgifter?
• Sedan den 1 juli 2014 kan Arbetsmiljöverkets jurister direkt utfärda ett avgiftsföreläggande. Före dess lämnades uppgifter om brott mot arbetsmiljölagen till polis och åklagare för vidare process.
• Sanktionsavgiften kan vara fast eller differentierad, det vill säga baseras på hur många anställda företaget har, inklusive inhyrd personal.
• Ett företag som blir förelagt en sanktionsavgift kan acceptera denna eller invända mot avgiften. Arbetsmiljöverket kan i det fallet ansöka hos Förvaltningsrätten om att avgiften ska påföras företaget.
Om Förvaltningsrätten godkänner Arbetsmiljöverkets ansökan och kungör dom kan företaget överklaga hos Kammarrätten. Om någon av parterna inte är nöjd med Kammarrättens dom är den högsta instansen Högsta Förvaltningsrätten. Denna tar bara upp fall som den anser vara prejudicerande och kan leda till vägledande domar.

 

 

Inläggsförfattare: Redaktionen