Ångvärldens Grand Old Lady med ny plåtbeklädnad

130 kvadratmeter plåt har bytts ut på isbrytaren Sankt Erik. Fartyget har den största ångmaskinen i sitt slag i hela världen, som fortfarande körs. Nu har Sankt Erik fått en stor del av den rostskadade plåten utbytt, tillsammans med andra renoveringsåtgärder.Från en och en halv meter under vattenlinjen och vidare ned berörs av reparationerna.

– Vi har skurit bort den rostskadade plåten och ersatt den med 10 mm plåt, SSAB E36, i långa stråk på båda sidor av skrovet, säger rustmästare Benjamin Hedlund vid Statens Maritima och Transporthistoriska Museer.
Ungefär elva procent av fartygets ursprungliga skrovplåt har bytts ut. Före montage skars plåtarna till i verkstad. Därefter hängdes de upp mot skrovet och kallformades med hjälp av slägga, kil och kedjespel. Inga ytor på skrovet är plana, eftersom fartyget är byggt för länge sedan.
– Fartyget har egentligen ett nitat skrov, men eftersom vi hade en begränsad budget och det inte finns många som klarar att nita dessa stora ytor, så var vi tvungna att svetsa den nya plåten inifrån båten, mot alla spant och korta sträckor i taget för att inte skapa för mycket spänning, säger Ola Dahlqvist, maskinchef på Sankt Erik har följt arbetet sedan dag ett, som kontrollant och beställarrepresentant.
Innan svetsarbetet kunde börja behövde 30 ton slam tas bort och alla kölar saneras. Samtliga maskinutrymmen är rengjorda och propelleraxeltätningarna har renoverats.

Sankt Erik i dockan på Beckholmen, där fartyget har reparerats.

Upprustad ”pensionär”
Fartyget är i stort sett komplett från 1915 då det togs i bruk. 1977 gjorde Sankt Erik sin sista resa som isbrytare, för att så pensioneras och bli museifartyg 1980. Men på somrarna körs hon på Värtan och till Fjäderholmarna med turister, tack vare fartygets vänförening som ser till att hon godkänns för körning.
– Att konstruktörer, ingenjörer, ritare och varvsarbetare byggde ett fartyg som efter 60 års tjänst som isbrytare och 40 år som museifartyg fortfarande kan tas i drift vittnar om en oerhörd yrkesskicklighet, säger Benjamin Hedlund.
Fortsatt är det mycket gammal plåt som behöver ersättas, men det ska ske i omgångar framöver för att periodisera kostnaderna. Så inom kort är isbrytaren på plats igen utanför Vasamuseet på Galärvarvet, efter fyra månades renovering vid Stockholms reparationsvarv på Beckholmen.

Text: Susanne Ringheim Kilje
Foto: Ola Dahlqvist, Anneli Karlsson, SMTM och Sjöhistoriska Museet
Publicerad: 2020-03-26
(Artikeln ursprungligen publicerad i PVMagasinet #3.2020)

Upprustning pågår – här med svetsning.
Sprickindikering på det gamla fartygsskrovet.

 

MER LÄSNING

Annons
Annons
Annons
Annons
Läs Magasinet!