Ett halvsekel i plåtens tjänst

Kyrkor har blivit lite av Anders Ståhls specialitet. Här lagar han ett järnkors med koppardekorationer från 1600-talskyrkan i Sunnemo.

Han har jobbat på samma plåtslageri i ett halvsekel, men 65-årige Anders Ståhl har inga planer på att pensionera sig ännu. ”Det är ju ett så roligt och fritt jobb”, säger plåtslagaren som numera jobbar två dagar i veckan på Lyréns i Filipstad och är en fena på att ta hand om speciella objekt som kyrkor och K-märkta kulturbyggnader.

Den 15 juni 1970 tog den då 15-årige Anders Ståhl det avgörande klivet över tröskeln till sin svågers plåtslageri för att börja sommarjobba. Föga anade han då att detta skulle bli hans sysselsättning i över 50 år.
– Jag fick frågan av min systers man, som var plåtslagare, om jag ville sommarjobba i hans firma mellan åttan och nian. Jag tänkte att jag kunde prova på det ett tag och se om det var något för mig. Och det var det ju, eftersom jag är kvar inom samma yrke och samma firma än idag, säger Anders leende.
Anders fortsatte som plåtslagarlärling efter nian och hade en riktigt bra läromästare i plåtslagarmästaren, Sven ”Babben” Lyrén, som lärde den unge Anders yrket från grunden.

“Jobbet blir aldrig tråkigt”
Att bli kvar inom samma yrke och till och med samma firma under hela sitt yrkesliv var förstås aldrig någon uttalad plan från Anders håll, men han har trivts så bra med plåtslagaryrket och med arbetsgivaren att han inte har sett någon anledning att byta.
– Yrket är så fritt och omväxlande att det aldrig blir tråkigt. Jag gillar friheten i att kunna bestämma mycket av min arbetsdag själv och så gillar jag att jag har fått resa runt en hel del i Värmland och Sverige under åren beroende på var jobben varit. Sen är ju självklart hantverket som sådant också väldigt stimulerande, eftersom jag gillar att arbeta med händerna.
Men även om arbetsgivaren alltid har hetat Lyréns Plåt AB så har ägarna växlat under dessa femtio år.
– Jag är inne på min fjärde ägare nu. Den första sålde företaget 1977 efter att han fått en hjärtinfarkt, den andra ägaren drev firman mellan 1978 och 1994 men tröttnade efter byggkraschen på 90-talet. Sen drevs firman av en kille som gjorde om företaget till en kombinerad byggfirma och plåtslageri i några år.  2014 sålde han till vår nuvarande ägare, som faktiskt är en gammal arbetskollega. Jag har trivts bra med alla ägare, säger Anders leende.

Anders Ståhl gillar friheten i arbetet och resorna.

Kulturbyggnader – en specialitet
I dag erbjuder Lyréns i Filipstad såväl byggnadsplåtslageri och ventilationsarbeten som snöskottning av tak. Anders hjärta klappar starkast för just byggnadsplåtslageriet och framför allt renovering av gamla kulturbyggnader, som blivit lite av en specialitet för honom.
– Jag gillar att vara ute i friska luften, att jobba med händerna och att ta eget ansvar och klura ut lösningar på knepiga jobb, som ett kyrktorn eller ett gammalt koppartak.
På meritlistan står en mängd olika kyrkor och kulturbyggnader i Värmland med omnejd. Senaste tillskottet är renoveringen av den gamla 1600-talskyrkan i Sunnemo.
– Kyrkojobben och de K-märkta jobben är roliga för de får ta tid och man får lite utmaningar och får tänka till. Det finns inga standardlösningar eller regelverknande.

Vad tycker du har ändrats mest med plåtslagaryrket sen du började för femtio år sen?
– Själva yrket är sig ganska likt, men det som är förändrat är maskinerna och en del verktyg. När jag började hade vi till exempel inga falsmaskiner alls utan gjorde allt för hand. I dag väger många av verktygen ingenting och är mycket enklare att hantera.
Med så många år i ett yrke som stundom tär en del på kroppen dyker frågan upp om Anders har klarat sig från arbetsrelaterade skavanker.
– Visst har det varit lite slitigt genom åren, men jag tycker ändå att jag har klarat mig ganska bra. Man hör ju om många som får problem med knän och axlar. Jag har bara behövt operera händerna en gång, på grund av karpaltunnelsyndrom, men det läkte fint, säger Anders och tillägger:
– Sen har jag faktiskt ramlat från ett tak en gång, 1988, men landade som tur var på fötterna. Då tryckte jag ihop tre diskar i ryggen och var sjukskriven i några månader. Det var lite tufft, men rätt sorts träning har hjälpt mig bra och numera har jag inte så stora besvär av ryggen.

Ulf Bergqvist, som äger Lyréns Plåt, och Anders Ståhl i verkstaden på plåtslageriet.

Friheten och omväxlingen till trots, har du aldrig funderat på att byta yrke eller arbetsgivare under dessa femtio år?
– Jo, jag hade en period när jag var runt 40 år då jag gick i de tankarna och tänkte att jag kanske skulle prova på något annat. Men det vände när jag började närma mig femtio och kände att det ändå är ett jobb jag trivs med så jag blev kvar och det är jag glad för, säger Anders och tillägger:
– När jag fyllde 63 år var planen att jag skulle pensionera mig, men chefen övertalade mig att stanna ett tag till. Så nu jobbar jag två dagar i veckan och det fungerar bra. Jag trivs och gillar den här tillvaron där jag kan kombinera jobb och fritid.
Men tro inte att Anders lägger undan verktygslådan när han är ledig, tvärtom. Då håller han på med en mängd olika byggprojekt hemma på villatomten. Nu senast har han byggt en mat- och vinkällare och innan dess var det en vedeldad bastu. De två hundarna av rasen portugisisk vattenhund, tar också en hel del tid och han och frun Marianne driver hunduppfödning i mindre skala.
– Så det finns att göra! Jag fortsätter gärna med den här kombinationen av två dagars jobb och fem dagar ledighet så länge jag känner att jag klarar av det!

Text: Karin Cedronius
Foto: Orlando Boström
Publicerad: 2020-06-22
(Artikeln ursprungligen publicerad i PVMagasinet #5.2020)

Inläggsförfattare: Redaktionen