– Vi har väldigt mycket att göra just nu. Det ser verkligen bra ut, säger Rufus Magnusson som driver RJG Plåt & Vent sedan 2015.
Han fortsätter:
– Pandemin har tack och lov inte påverkat oss så mycket. Det var några projekt som inte blev av, men vi har som sagt haft fullt upp ändå. Vi har faktiskt aldrig ens behövt marknadsföra oss utan det har rullat på bra ändå.
RJG har sex anställda, inklusive Rufus som gärna är med och utför så många jobb som han hinner med.
– Det är ett bra gäng. Vi är alla i samma ålder och några av oss är barndomskompisar som även umgås med varandra på fritiden.
Blir det huvudsakligen plåtjobb eller gör ni ventilationsarbeten också?
– Vi utför en del uppdrag som inkluderar traditionella ventilationsarbeten, främst på privata villor. Men det är ofta så många plåtuppdrag att vi inte riktigt hinner med ventilationsjobben.
Från bygg till plåt
Rufus är född och uppvuxen i Vänge, på mellersta Gotland. Han läste teknik på gymnasiet och hans far har visserligen varit verksam i byggbranschen länge, men att Rufus skulle driva ett företag i plåt- och ventbranschen var inget som han planerade.
Hur kom det sig att du blev plåtslagare och så småningom också arbetsgivare?
– Under gymnasietiden jobbade jag till och från på samma byggfirma som min far. Planen var att fortsätta där även efter gymnasiet ett par år, för att sedan studera vidare. Senare fick jag möjlighet att börja hos en väns pappa, Lasse Engström, som drev ett mindre plåtslageri på södra Gotland. Jag började som lärling och fick lära mig yrket från grunden och fattade snabbt tycke för det. När Lasse skadade sig och inte kunde fortsätta driva firman fick jag frågan om jag ville köpa hans inventarier. Jag var tveksam först eftersom det inte var vad jag hade tänkt mig så tidigt i livet, men jag beslöt mig för att köpa det och där föddes RJG Plåt.
Kontor och verkstad finns i Visby, men verksamheten sker över hela Gotland, från Burgsvik till Fårö. Rufus är fortfarande ensam ägare och han leder företaget på ett modernt och mycket demokratiskt sätt.
”Hos mig är personalen självgående och har en egen servicebil, egna arbetsställen och får själva ta ansvar för jobben som de utför.”
– Jag vill inte vara en vd som pekar med hela handen och sitter på kontoret och bara räknar på jobb. Hos mig är personalen självgående och har en egen servicebil, egna arbetsställen och får själva ta ansvar för jobben som de utför. Vi käkar frukost tillsammans varje måndag och tar hjälp av varandra när det behövs, men vissa arbetsplatser har jag inte ens kommit och kollat på, eftersom jag litar på killarna. De är effektiva och jag vet att jobben blir ordentligt gjorda. Därför finns det ingen vi/dom-känsla här, som jag vet att det finns på andra företag. Då ska man veta att jag egentligen är en kontrollmänniska, men här har vi hittat ett mer modernt arbetssätt som funkar väldigt bra för oss alla. Inspirationen har jag fått från en elfirma på Gotland som arbetar på liknande vis.
Familjär känsla viktig
Rufus kan tänka sig att expandera och låta antalet anställda öka, men samtidigt vill han inte att bolaget ska bli överdrivet stort.
– För mig är det viktigt att behålla den familjära känslan. Jag vill också fortsätta att vara ute på arbetsplatserna och därför kan verksamheten inte bli för stor. Då finns det risk för att jag tappar kontakten med arbetet och hantverket. Jag är inte ute efter att bli stenrik på det här. Att tjäna pengar är inte det viktigaste. För mig är det viktigare att trivas med det jag gör.
Men om ett företag ska växa behövs det arbetskraft, vilket är extra svårt att hitta på en ö.
– På Gotland utbildas det bara 1–2 plåtslagare varje år, så ofta handlar det om att ta in personal som kanske inte har erfarenhet av varken plåt eller vent. Men de flesta som jag har anställt har sökt sig till mig och ha velat börja jobba här. Det är kul. Ett bra betyg.
Ni blev medlemmar i Plåt & Ventföretagen ganska nyligen. Hur kom ni fram till det beslutet?
– Vi har pratat om det länge och det känns tryggt att kunna stödja sig mot ett starkt förbund. Stefan Gardell har också varit på mig att vi borde vara medlemmar, men den här gången var det faktiskt min fru, Josefine, som jag kan tacka för att vi är med. Hon övertalade mig och sa att det är viktigt att vara med i ett branschförbund. Det blir ett kvalitetsbevis och är viktigt eftersom bolaget har kollektivavtal.
– Redan efter ett par månader har vi fått valuta för medlemsavgiften. Jag blev faktiskt lite överraskad över hur mycket matnyttigt som det finns att utnyttja för oss medlemmar i form av förmåner och tjänster.
Tycker du att framtiden ser ljus ut?
– Ja, absolut. Det tycker jag. Vi har kommit i gång på ön ordentligt och det byggs en hel del på Gotland just nu, så vår orderbok är full ett bra tag framöver. //
