På Galleri 53 visade Susanne Lilja under en helg i våras upp sina konstverk, i form av ett 20-tal tavlor som hängde på väggarna. De har en imponerande spännvidd och innovationsrikedom. Samtidigt är tavlorna ett bevis på att metall har så många fler möjligheter utanför de traditionella användningsområdena.
Unikt uttryck
Såvitt Plåt & Vent Magasinet vet är Susanne Lilja den enda konstnären i Sverige som kan kalla sig metallkonstnär.
– Det finns ju andra metallkonstnärer, men ingen som har det uttrycket som jag har, menar Susanne Lilja.
Det enda som förenar konstverken som Susanne Lilja har skapat är att de är i metall. I övrigt skiljer de sig åt rejält genom olika tekniker och uttryck. Hon jobbar med olika metaller under namnet och konstformen Sukrili och håller till vardags till i Göteborg, där hon har sin verkstad sedan cirka 10 år.
– Jag jobbar i de flesta typer av metall, främst svartplåt, zink, koppar, mässing och aluminium. Konstverk i metall ger en möjlighet att förmedla uttryck på ett extraordinärt sätt, eftersom metall skiftar i färg och ändrar budskap beroende på ljussättning, berättar Susanne Lilja.
Utställningar i flera länder
Hon har haft en rad utställningar i Spanien, Kina och Italien. Och fler utställningar väntar.
– Jag gör också mycket specialbeställningar, till exempel till entréer i offentliga miljöer.
Ett av hennes senaste projekt är ett uppdrag åt ett företag i Göteborg. De har köpt in tre Cadillac Eldorado Biarritz 1958, som de ska renovera.
– När de är klara med renoveringen och när bilarna ska säljas kommer de att levereras tillsammans med mina tavlor föreställande just bilarna. En unik tavla till varje bil i rostfritt stål och titan i måtten 2,5 x 1,10 meter.
Visuell effekt
Konstverken närmast dörren i det långsmala galleriet är i koppar och mässing. Här har Susanne Lilja använt en teknik där olika dimensioner har slipats fram. Något som både ger en visuell effekt och en yta som går att spegla sig i.
I tavlorna längre bort har hon skapat rundlar, eller planeter som hon själv kallar det, där hon har knackat ut mässingen med kulhammare från baksidan.
– Det gäller att inte knacka fel, för då slår sig plåten. Här har jag använt en drämmel och en borrmaskin, säger hon och pekar på tavlan.
Susanne Lilja beskriver effekterna som borrmaskinen skapar som gnistrande små stenar, som ser olika ut beroende på utifrån vilken vinkel tavlan betraktas.
Mönster med linjal
– Jag har också slipat raka linjer, och tagit dem i en viss ordning, så att inte strecken ska bli böjda. För att få den effekt som jag vill har jag också använt sandpapper. För att inte skada materialet lägger jag tyg under och jag använder en lång linjal för att få de mönster och ränder som jag vill ha.
Att producera en tavla som är cirka 120 x 160 centimeter tar minst 3–4 veckor.
– Det är alltid svårt att veta exakt hur lång tid det tar, men jag tror ofta att mina jobb ska gå väldigt fort. Men det gör de ju aldrig, konstaterar Susanne Lilja och skrattar.
I hennes kundregister finns allt från privatpersoner till företag. I sin produktion erbjuder hon även andra typer av konstverk, som till exempel specialkonstruerade bord för företag och i offentliga miljöer.
– När jag jobbar testar jag mig fram och går på utseende. Sedan är jag nyfiken och lär mig på vägen. Jag kan inte påstå att jag är jätteduktig på olika metallers egenskaper. Det är något som växer fram ju mer jag jobbar, säger hon blygsamt.
Samarbete med Lundins Byggnadsplåt
När det gäller de olika metallerna har hon ett samarbete med Lundins Byggnadsplåt i Göteborg, som även hjälper henne att ta fram plåt som passar till de ramar som hon vill använda i sitt konstnärskap.
Nästa konstverk som Susanne Lilja visar i galleriet är en tavla som kom till genom ett misstag. Eller genom en slump, hur man nu ser det. I vilket fall är det en tavla som sticker ut, där Susanne Lilja har tagit sin konst ett steg längre än vanligt.
– När jag borrade hålen råkade jag borra igenom metallen. Nej, tänkte jag först. Sedan tänkte jag: Det här är meningen. Då kom jag på att jag gör en lampa av tavlan. Så jag borrade igenom överallt i stället för att bygga in lampor. Det blev ännu mer effektfullt och ett helt annat konstverk än jag hade tänkt.
Hur ser din konst ut om 5–10 år?
– Då har jag kommit långt. Men inte så långt som jag vill. Jag vill ju ut i hela världen. Så känner jag. Det är vad jag verkligen vill.
