Forskning visar att varken ozon eller ultraviolett ljus, UV-ljus, är lösningen för värmeåtervinning i lokaler som producerar stora mängder fett. Ozon verkar göra ventilationskanalerna något renare, men i filtret vid aggregatet fastnar nästan lika mycket fett som utan ozonbehandling.
Det är RISE, på uppdrag av Energimyndigheten, som har forskat på om man med hjälp av ozon kan få så ren frånluft att det går att sätta in värmeväxlare i storkök och hamburgerrestauranger för att spara energi.
Normalt sett förs den varma luften från storkök direkt utomhus, eftersom fett sätter igen filter – och därmed aggregat för värmeåtervinning – mycket snabbt. Syftet med projektet var att undersöka om det gick att minska mängden fettpartiklar som hamnar i luftfiltret framför en värmeväxlare.
– Vi vägde filtren i vår testrigg före och efter behandling med ozon och UV. Det visar sig att nästan lika mycket fett, eller vad det hade omvandlats till, följde med in i aggregatet trots allt, säger Svein Ruud, teknisk expert vid division Energi och Cirkulär ekonomi på RISE (Research Institutes of Sweden).
Tre metoder testades
Ozon är potent på många partiklar och teorin var att fettet skulle ”förintas”, med koldioxid och vatten kvar som restprodukter. Men fettet försvann inte. Däremot hände något annat.
– Ozonet verkar skapa en hård yta på fettpartiklarna, som gör att de inte fastnar lika lätt på de glatta kanalytorna. Däremot fastnar nästan lika mycket partiklar i luftfiltret före värmeväxlaren, säger han.
Tre metoder testades: endast UV-ljus, UV-ljus med ozon och ren ozongenerering. I samtliga försök användes ett traditionellt luftfilter för värmeväxlare som placerades efter kåpan på en 7,5 meter lång rostfri kanal. Efter det placerades ett ännu finare filter. Därefter vägdes filtren och resultaten jämfördes. Massan som hade skickats in – fett – var ungefär lika stor med ozon som utan ozon.
Fler studier behövs
– Utifrån försöken kan man inte dra slutsatsen att UV är sämre än ozon på att hålla imkanalerna rena, eftersom UV-behandlingen trots allt hade en mätbar – och större effekt än ozon – på det första testfiltret. Fler och djupare studier skulle behövas, för att förstå vad som händer med fettpartiklarna och på kanalytor vid UV- och ozonbehandling, säger Svein.
Enligt RISE:s forskning är skillnaden i förlängningstid för filterbyte cirka tretton procent med UV-rening och bara fyra procent med ozon. Kombinationen av UV och ozon gör att siffran hamnar på cirka sju procent. Traditionell värmeåtervinning i storkök med hög fettbelastning verkar alltså inte vara någon god idé – oavsett reningsteknik.
– Här bör man fråga sig om det verkligen behövs dyra system med värmeåtervinning, som i det fallet kräver filterbyten väldigt ofta, säger Svein.
Fler tekniker finns på marknaden
När det gäller skolkök och andra tillagningskök med låg fettbelastning bedömer Svein att man mycket väl kan använda traditionell värmeåtervinning, samt att det då räcker med mekaniska filter och byte av luftfilter före värmeväxlare cirka två gånger per år.
Andra tekniker för att minska fettansamlingen i kanalerna eller göra det möjligt med värmeåtervinningssystem som klarar hög fettbelastning finns på marknaden. En teknik jobbar med bakterier som bryter ner fettpartiklar. En annan metod kombinerar en värmepump med en specialdesignad självrenande värmeväxlare som producerar varmvatten av värmen i frånluften. Då blir filter överflödiga. Dessa tekniker är däremot ingenting RISE har tittat närmare på i denna studie.
Text: Susanne Ringheim Kilje
Foto: RISE
Publicerad: 2019-08-26
(Artikeln ursprungligen publicerad i PVMagasinet #8.2019)
Fakta om Ozon
Ozon kan skapas med UV-ljus som har en viss våglängd, eller genom en elektrisk urladdning vid hög spänning. Ozon är ett starkt oxiderande ämne som är farligt att andas in och UV-ljus kan skada ögon och hud.
