Ozon i ventilationskanaler och dess hälsoeffekter

När det gäller ozonbehandling, alltså UV-ljus eller ozonaggregat, i ventilationsanläggningar så måste branschen bli mer medveten om sitt ansvar inte minst gällande arbetsmiljö. Det kommer fler och fler bevis på att olika yrkesgrupper skadas i sitt arbete på grund av ozon.

Arbets- och miljömedicin på Sahlgrenska universitetssjukhuset har fått in patienter som exponerats av ozon, och därefter drabbats av astma och rinit, alltså inflammation i slemhinnorna i näsan. Dessa händelser medförde att de tog fram en rapport som heter ”ozon i ventilationskanaler, inomhusmiljö och hälsoeffekter” där de belyser problem med ozonbehandling. Arbets- och miljömedicin har tidigare studerat blekeriarbetare i pappersmassaindustrin och där påvisat en ökad risk för astma och rinit bland personal som varit med om flera incidenter med hög exponering för ozon. Så enligt dem så är det också sedan tidigare känt att man vid enstaka riktigt höga ozonexponeringar kan få akuta skador vilka senare kan ge kvarstående luftvägssjukdom liknande astma eller kronisk bronkit.
De beskrivna patientfallen i texterna nedan, visar på det vi tycker oss känna till, att det finns betydande potentiella hälsorisker vid ozongenerering. Förskolepersonalen som utsattes för höga ozonhalter under lång tid fick mer eller mindre influensaliknande sjukdomssymptom, och de kvarstod tills efter felet i ozonanläggningen åtgärdades. I det andra fallet är det en inte ont anande hotellgäst som ofrivilligt utsätts för ozon och får långvariga problem efter det. Båda exemplen där tredjeman drabbas visar på vilket ansvar vi har i branschen, både som projektör, installatör och inom service. Det måste vara ventilationstekniskt säkert för brukare att vistas i de miljöer vi tillhandahåller.

Sotare drabbad yrkesgrupp
Enkäten med sotare här intill visar på att även deras yrkesgrupp drabbas av ozonläckage. Enligt dem så finns det en hög risk att utsättas för ozon på grund av att ozonanläggningar är dåligt uppmärkta, samt att det saknas instruktioner om var och hur man stänger av ozonalstringen. Sotarna framför önskemål om ozonvakter, samt efterfrågar utarbetade säkerhetsrutiner och regler för märkning. De anser också att det saknas kunskapsöverföring över hur de ska hantera dessa anläggningar drift- och underhållsmässigt.
Vidare konstaterar Arbets- och miljömedicin i sin rapport att regelverkets hantering av ozon är otydlig och något som har ”fallit mellan stolarna” på flera olika myndigheter, och att det behövs en tydligare lagstiftning. Det behöver också föras diskussioner med berörda myndigheter och branscher för att minska riskerna med ozongenerering i många miljöer.
Slutligen konstaterar Arbets- och miljömedicin i sin rapport också, att förutom att använda ozon finns en teknik för fettavskiljning med UV-lampor där det alstras hydroxy-radikaler istället. De säger att det vetenskapliga underlaget för hälsoeffekter vid exponering för hydroxy-radikaler är betydligt mindre än för ozon, men även hydroxy-radikalen är extremt reaktiv och är med stor sannolikhet även den luftvägsirriterande. Så i arbetsmiljöhänseende bör vi betrakta den tekniken på samma sätt som ozon.

Ur rapporten från Arbets- och miljömedicin:
Ozonexponering i kök på förskola
Personal på en förskola noterar i början av hösten att det luktar starkt, som klor eller metall. Lukten är starkast i köket. Först framför allt på måndagar men successivt luktar det allt oftare, och alltid på morgonen. Det dröjer ända tills i början av december innan man upptäcker ett fel med en UV-lampa som finns installerad i köksfläkten och den stängs omgående av. Gjorda beräkningar efteråt visar på att de ozonhalter som personalen utsattes för var cirka fem gånger högre än gällande korttidsvärden.
Vid intervjuer framkom att förskolans kock upplevde symtom som ökade under hösten, påtaglig fysisk trötthet och en känsla av att hela tiden vara på väg att bli sjuk, irritationskänsla i svalget, utslag i ansiktet, en irritation och trötthetskänsla i ögonen samt daglig huvudvärk.
Köksbiträdet upplevde irritation i svalget, rethosta och huvudvärk. En av förskollärarna hade sedan tidigare vissa problem med eksem och rinit. Men upplevde nu också upprepade infektioner, en ökning av eksem, samt långvarig hosta, torrhetskänsla i svalget och problem med rösten.
I samband med att felet upptäcktes kände sig kocken helt slut första veckan, men kände sig sedan successivt allt bättre. Utslagen i ansiktet försvann helt, så även huvudvärken. Köksbiträdet kände sig snabbt blev helt symtomfri efter att problemet identifierats, och även förskolläraren upplevde en påtaglig förbättring.
Personalen på förskolan rapporterade också om att ytbeläggningar på förskolan förändrades, tex att bord och stolar kändes klibbiga och inte gick att torka av. I köket fick alla plastredskap och plastmuggar en vitaktig hinna som det gick att göra rispor i och att alla gummihandtag blev klibbiga.

Ur rapporten från Arbets- och miljömedicin:
Exponering av ozon i hotellrum
En mycket vältränad person, som aldrig rökt, övernattar på ett hotell och tar på morgonen en löprunda. Tillbaka till hotellrummet stod det ”en apparat” där, och efter 10 minuter fick personen hosta och tryck över bröstet. Det visade sig att personal ställt in en stor ozongenerator i rummet.
Personen hade fortsatta luftvägsbesvär, blev andfådd vid ansträngning och fick ont, uppsökte sjukvård vid olika tillfällen men inte blivit bättre, remitterades efter cirka nio månader slutligen till Arbets- och miljömedicin på Sahlgrenska.

Enkät med sotare
Arbets- och miljömedicin skickade ut en enkät om ozonexponering till sotare i Västsverige. De fick in 190 fullständiga enkätsvar, varav 95 procent arbetade med rengöring av imkanaler i storkök.
Ungefär hälften av sotarna i enkäten sa sig arbeta mer än en månad per år i storköksmiljö. Av dessa rapporterade 31 procent att de har utsatts för ozonläckage, och ytterligare 44 procent tror att det har förekommit.
Av de som varit utsatta för ozonläckage angav 40 procent att det hänt en gång under det senaste året och lika många att det hänt 2–5 gånger, medan 20 procent har varit med om det ännu oftare. För tre sotare hade det hänt mer än tio gånger under det senaste året.
De besvär som rapporterades berörde främst luftvägarna, så som täppt eller rinnande näsa, ont i halsen, heshet, hosta och tungt att andas, men också rinnande ögon, huvudvärk och yrsel. De vanligaste symptomen var hosta och tungt att andas. I enkätens fritextsvar framgår att besvären vanligen var övergående och att man sällan uppsökte sjukvård.

Text: Annika Brännmark, branschchef Plåt & Ventföretagen
Publicerad: 2020-05-05

(Artikeln ursprungligen publicerad i PVMagasinet #4.2020)

Inläggsförfattare: Redaktionen