Stora skillnader att vara plåtis ”Down under”

Hugo Rydberg reste till Sydney i Australien för att arbeta som plåtslagare.

I höstas reste 21-årige Hugo Rydberg till Sydney för att prova på livet som plåtslagare på andra sidan jorden. Nu har det gått tre månader och Hugo är många erfarenheter rikare. ”Jag trivs jättebra, men det är stor skillnad mot att jobba som plåtslagare i Sverige”.

 När Hugo Rydberg, som till vardags arbetar som plåtslagare på familjeföretaget KG Hjelmgrens i Norrköping, kom till Australien i slutet av november hade han flera jobbintervjuer inbokade. Men redan vid det första mötet med Mr. Clad Metal roofing & cladding kändes det rätt, så Hugo började jobba där bara några dagar efter han landat i Sydney.
– Men först var jag tvungen att gå en endagskurs i grundläggande säkerhet. Kursen heter White Card Course och alla som arbetar på bygge måste ha gått den. Det är lite likt vårt ID06, säger Hugo.
Innan avresan funderade Hugo en del kring vilka utmaningar det skulle bli att jobba som plåtslagare på en helt annan kontinent. Då trodde han att språket och värmen skulle bli de största utmaningarna.
– Språket har faktiskt inte varit något problem. Det har varit lätt att komma in i. Jag lärde mig facktermerna för de olika verktygen och plåtdelarna snabbt och alla har varit väldigt sjysta.

Hugo Rydberg provar vingarna i Australien.

Viktigt tänka på värmen
Värmen och den starka solen kan däremot bli ett gissel om man inte ser upp.
– Glömmer man verktyg ute i solen ett par timmar får man ställa dem i skuggan ett tag innan man kan använda dem. Och man måste vara väldigt noga med solskydd och att dricka när man är uppe på ett tak i den starka solen här nere. Annars kan det gå illa.
Hugo jobbar sida vid sida med kollegan Rod, som kommer från Frankrike och precis som Hugo är i Australien för att prova på sitt yrke i ett annat land. Tillsammans åker de runt på olika jobb i Sydney med omnejd. Uppdragen delar deras chef ut via en app, som Hugo och Rod ska checka in i när de är på plats på bygget och checka ut ur när de åker hem.
Lönen för en plåtslagare i Australien är högre än i Sverige, å andra sidan måste du stå för mycket själv, berättar Hugo.
– Det är stor skillnad på att vara anställd här jämfört med hemma. Företaget erbjuder ingen firmabil utan man måste ha sin egen bil, egna verktyg och egna kläder och skor. Vi får bara en T-shirt med företagets logga.

Mycket eget ansvar
Hugo visste att han förmodligen behövde ha egna verktyg så han hade packat ner en hel del i resväskan – nio kilo närmare bestämt!
– Du är lite som egenanställd i ett företag. Det enda chefen gör är att dra in jobben och köpa in materialet, resten är upp till oss. Om någon kund vill klaga eller ändra på något kommer de till oss, inte till chefen.
– I början tyckte jag det var jättekonstigt, men nu har jag vant mig. Alla som jobbar inom byggbranschen här har väldigt högt anseende, eftersom alla är så måna om att göra ett bra jobb. Du måste ju investera i dig själv och dina verktyg och ta mycket eget ansvar. Långsiktigt är det nog bra – du vill ju göra ett bra jobb när allt hänger på dig själv.
Även anställningstryggheten skiljer sig åt från Sverige. I Australien får den anställde inte betalt för restid till arbetsplatsen och inte heller för bensinen, utan det måste man dra av på sin privata deklaration. Och har arbetsgivaren inte tillräckligt med jobb åt dig så får du sluta för dagen utan mer lön.
– Ibland vet vi inte om vi har en full dags arbete. Blir vi klara vid ett är det bara att checka ut och åka hem, då missar man ett antal timmar den dagen. Å andra sidan kan man alltid åka och surfa då, säger Hugo glatt.

Annorlunda säkerhetstänk
En annan stor skillnad är säkerhetstänket.
– Under mina tre månader här har jag aldrig fått bära livlina och jag har bara sett andra ha det vid två tillfällen. Byggställningarna är ofta halvfärdiga och inte alls lika säkra som hemma. Och skor med stålhätta har man inte, utan här jobbar man i sneakers. Det känns inte alltid bra, samtidigt som man inte vill komma utifrån och ställa krav, så då rättar man sig lite i ledet.
Fika- och lunchrum existerar inte heller.
– Här sitter alla på betonggolvet och käkar sin lunch – oavsett om man är 20 eller 60 år. Men trots att de flesta villkor här är sämre än vi har hemma är alla ändå jätteglada och arbetsvilliga.

Vilken typ av jobb har du fått göra under dina månader i Sydney?
– Det har varit varierat – allt från entrétak till att klä in en vägg med plåt runt fönster och dörrar och sätta takfönster på ett nytt hus. Mest mindre jobb för privatpersoner.

Utseende före funktion
Även utförandet skiljer sig en hel del mot hemma, berättar Hugo.
– Här är det viktigast med utseendet medan funktionen inte är lika noga. Kanske eftersom klimatet gör att man inte behöver vara lika noga med att allt ska vara tätt. Det är mycket pop-nitande och en hel del fogande. Bara det ser snyggt ut är chefen och kunden nöjd, säger Hugo med ett snett leende.
I februari får Hugo besök av familjen och sen ska han jobba ett par månader till i Sydney och eventuellt resa runt lite innan han styr kosan hem till Sverige och jobbet på KG Hjelmgrens igen. Vad har då varit bäst med hela upplevelsen?
– Jag älskar ju Australien, solen, stranden, surfingen och alla härliga människor. Alla är så glada, öppna och peppade. Det kommer jag att sakna.
– När det gäller jobbet har jag fått en massa bra erfarenheter att ta med mig hem och lär uppskatta mycket med jobbet hemma på ett helt annat sätt. Sen kommer jag helt klart sakna att jobba med världens vackraste utsikt över havet, som vi gjort flera gånger här!

Text: Karin Cedronius
Foto: Mostphotos
Publicerad: 2020-03-17
(Artikeln ursprungligen publicerad i PVMagasinet #2.2020)

Inläggsförfattare: Redaktionen