Vägen mot hållbarhet går via krav och samverkan

Mer samverkan och hårdare krav från politiker, det är vägen framåt om byggbranschen ska lyckas nå FN:s klimatmål. Det menar Linda Schuur, arkitekt med lång erfarenhet av hållbarhetsarbete på arkitektkontor, byggbolag och fastighetsföretag. I dag är hon hållbarhetschef på Intea Fastigheter och djupt engagerad i byggbranschens klimatarbete.

Hallå där, Linda Schuur! Hur går det för byggbranschen i sin strävan att uppnå klimatmålen?
– Det går framåt, men för sakta. Många initiativ och en stor del av omställningsarbetet bygger på privata aktörers engagemang och driv. Jag är övertygad om att det hade det gått snabbare om det fanns tydligare politiska direktiv och högre ställda krav på branschen. För det finns en hög ambition att arbeta hållbart i byggbranschen, men samtidigt vill man vara säker på att det är ekonomiskt hållbart och man vill eliminera riskerna. För att få med alla behövs det en större tydlighet ovanifrån.

Hur ser du på lagstiftning kontra frivillighet?
– Näringslivet är beredda och har många bra idéer för att nå målen, men ramarna och kraven måste vara tydligare. För att företag ska agera vill de även veta vilka krav som kommer att finnas kvar i framtiden. Enligt mig är det en besvikelse att politikerna inte vågar ställa de krav som näringslivet efterfrågar, för alla skulle tjäna på mer krav och strängare lagstiftning. Det är bara att titta på FN:s klimatkonferens i Glasgow i höstas – alla politiker var väldigt nöjda med utfallet, men näringslivet tyckte att det var väldigt vagt och svagt.

Du har tidigare sagt att byggbranschen behöver bli mer transparent och dela med sig av kunskap för att hitta bättre vägar framåt. Hur skulle detta kunna ske rent praktiskt?
– Vi måste öka kunskapsutbytet i branschen och hitta lösningar tillsammans, då är samverkan det bästa sättet. I samverkansprojekt hittar man lösningarna tillsammans i stället för att lämna över en stafettpinne när man har gjort sin del.

Hur fungerar det ur konkurrenssynpunkt?
– Visst är en ökad transparens en balansgång – det gäller att alla ska våga dela information och kunskaper, men samtidigt kunna hemlighålla viss information utifrån konkurrenssynpunkt. För det handlar inte om att sluta konkurrera med varandra, bara att vi ska göra det med nya premisser där kvalitet och hållbarhet premieras, såsom återbruk, sociala åtgärder och aktiviteter som bidrar till biodiversitet.

Hur ser du på återbrukets roll för att nå klimatmålen i byggbranschen?
– Det är en väldigt viktig pusselbit. Återbruk måste premieras samtidigt som det ska bli dyrare att köpa utsläppsrätter. I dag ligger till exempel det skrotbaserade stålet på cirka 30 procent av allt stål som används i byggbranschen, den siffran måste komma upp i minst 50 procent. Hittills har det dock varit dyrare att återbruka stål än att köpa nytt, vilket också måste ändras förstås.

– I dag är det väldigt få beställare som lägger in i sin kravställning att de vill att entreprenören använder återbrukat material. Det måste löna sig att återbruka, därför måste beställare bli bättre på att ställa dessa krav. Som det ser ut i dag är det bara vissa privata beställare som har detta krav, medan de statliga snarare motverkar återbruk eftersom de till stor del väljer baserat på pris.

Kommer den nya lagen om klimatdeklarationer att förbättra processen?
– Den nya lagen är varken så tydlig eller så tuff som den borde vara. Det är bara en deklaration där klimatavtryck ska rapporteras in och den ställer än så länge inga krav. Gränsvärden kommer först om drygt ett år, 2023. Beroende på hur dessa ser ut kommer förändringen och omställningen att ske. Som det är nu kommer själva deklarationen inte att leda till en förändring.

Hur tror du att branschen ser ut om fem år vad gäller klimatmålen och att bygga hållbart?
– Vi måste ändå hoppas på att vi blir bättre i morgon än vad vi var i går. Om fem år hoppas jag att vi börjar se en större förändring och att utsläppskurvan har börjat gå ner markant. Samtidigt har vi väldigt långa ledtider i branschen, så vi måste ha tålamod. Återigen kokar det ner till att ställa högre krav och premiera återbruk och att göra utsläppsrätterna dyrare. Men också på en större andel samverkan och kommersialisering av innovationer.

Vilket råd vill du skicka med till byggbranschen?
– Att börja tänka mer cirkulärt än linjärt. Processer, materialanvändning, metod och konkurrens – allt detta måste bli mer cirkulärt. För plåt och vent tror jag att man måste vända på koncepten och undersöka hur man kan samarbeta med bolag vid demontering av byggnader för att hitta kreativa lösningar i design och gestaltningskoncept där man jobbar utifrån plåtar som demonterats. För att komma upp i volym och verkligen göra nytta behövs ett mer strukturerat arbetssätt, till exempel en digital plattform för dessa ”produkter”.

– Det handlar mer om inställning, processer och metoder snarare än att enbart hitta den optimala tekniska innovationen som ska lösa allt. Vi får helt enkelt börja gräva där vi står och med de medel som finns tillgängliga i dag. Och än en gång – att samverka, våga med varandra. //

MER LÄSNING

Annons
Annons
Annons
Annons
Läs Magasinet!