”Vi måste ta luftburen smitta på allvar!”

Inomhusventilationen måste bli mycket bättre om vi ska få bot på framtida coronautbrott och andra luftburna infektioner. Det säger en grupp med 36 forskare från olika universitet och högskolor runt om i världen. Forskarna menar att vi behöver ett paradigmskifte. De vill att världens länders regeringar tar hand om folkhälsan och skyddar befolkningen mot luftburna patogener på samma sätt som de har satt upp regler runt dricksvatten, livsmedelshantering och sanitära anläggningar.

I mars publicerade WHO en handlingsplan för hur man ska tänka runt ventilation i covid-19-sammanhang. Professor och aerosolfysiker Lidia Morawska, vid Queenslands Tekniska Högskola, säger att WHO har tagit ett viktigt steg, men att det är något som saknas i handlingsplanen.

— Alla vet ju att en byggnad har någon form av ventilation. Så då tänker folk: Vi har ventilation, den fungerar, vad är det vi ska göra?

— Jo, för att kunna kontrollera spridningen av luftvägsinfektioner måste inomhusventilationen förbättras. Denna enkla förklaring saknas i handlingsplanen, säger Lidia Morawska via Zoom från sin arbetsplats i Brisbane.

Ett steg i rätt riktning skulle kunna vara ett ventilationscertifikat. Diskussioner pågår inom forskarkåren om hur dessa skulle kunna se ut. I Australien finns det fler olika byggnadsregler för miljövänliga byggnader, men ingen av dem har något nedskrivet om ventilation som hjälper till att förhindra smittspridning.

– Detta måste inkluderas i byggnadsregler och sedan följas upp med ett certifikat.

Professor och aerosolfysiker Lidia Morawska, vid Queenslands Tekniska Högskola, säger att WHO har tagit ett viktigt steg, men att det är något som saknas i handlingsplanen.

Mäta virus i luften – långt borta

Professor Morawska tror inte att vi kommer att ha någon teknik, som kan mäta vilket virus som cirkulerar i ett rum i realtid, inom en snar framtid.

– Vi lever med triljoner virus i våra kroppar. Problemet för teknologin skulle vara att läsa av vilka virus i luften som är patogena.

– Sedan dyker ett annat problem upp runt hur proven ska analyseras där och då. I dagsläget tar vi ett prov och undersöker det senare i ett laboratorium.

Men, påpekar hon, ny teknologi behövs egentligen inte för det räcker att mäta koldioxiden i ett rum. Det är en bra måttstock.

– Koldioxid är vad vi andas ut. Så om ett rum har för mycket koldioxid, då behöver man skruva upp ventilationen eller öppna ett fönster.

– Jag såg ett bra mätinstrument för koldioxid när jag var i Tyskland för flera år sedan. Det satt på väggen och fungerade som ett trafikljus med grönt, gult och rött ljus. När koldioxidnivån gick upp till gult var det dags att öppna ett fönster eller justera den mekaniska ventilationen.

Forskning på inomhusluft försummad

Man kan tro att australier med sitt milda klimat skulle slå rekord i att vara utomhus, men faktum är att de tillbringar runt 90 procent av sin tid inomhus. Trots det har relativt lite forskning genomförts på luftkvaliteten i olika inomhusmiljöer, som hem och offentliga byggnader, bortsett från sjukhus.

Professor Morawska hade fram till år 2020 i huvudsak arbetat med luftföroreningar utomhus och dess inverkan på vår hälsa. Under SARS-CoV-1-utbrottet insåg hon hur lite forskning som hade gjorts på luftburna partiklar inomhus.

– Ämnet var helt försummat. Ingen ville höra talas om luftburen inomhusspridning av patogener i början av 2000-talet.

Morawska berättar att en handläggare på forskningsrådet som förmedlar anslag till universitet och högskolor i Australien, sa att luftburen spridning inte var möjlig när hon ansökte om forskningsbidrag 2003.

– Om forskningsrådet anser att luftburen spridning inte existerar, då ger rådet inga anslag till forskning i ämnet och ingenting görs.

Men Morawskas ansökan antogs, trots allt, och fram till 2007 genomförde hon studier som blev till en grundsten inom forskningen runt luftburna patogener inomhus. Titeln på hennes projekt var ”Mechanisms of Virus Transport in Indoor Environments” (”Transportmekanism av virus i inomhusmiljö”).

– Sedan hände det inte så mycket mer inom området fram till covid-19.

En voltcraftmätare kan sitta på väggen i ett rum och fungera som ett trafikljus med grönt, gult och rött ljus. När koldioxidnivån går upp till gult är det dags att öppna ett fönster eller justera den mekaniska ventilationen. Foto: Lidia Morawska

Luftburen covid 19

Lidia Morawska arbetar även som konsult i olika frågor runt aerosolfysik för WHO och när hon läste en tweet från WHO:s generaldirektör förra året blev det startskottet för “Group of 36”.

– Generaldirektören twittrade att covid-19 inte är luftburet, då insåg jag att nu är det dags att göra något mer storskaligt.

Hon etablerade strax därefter en grupp med forskare runt om i världen. Tillsammans skrev de ett öppet brev, som publicerades i den medicinska tidskriften Clinical Infectious Diseases i slutet av förra året. Rubriken på det öppna brevet var: “Det är dags att ta itu med luftburen smitta av covid-19”.

– Vår artikel fick WHO att på något litet sätt, redan nästa dag, ändra sin inställning och även på något sätt acceptera vad vi skrev. De justerade i det tysta sitt sätt att skriva om covid-19 så att världen inte skulle förstå att de hade gjort en helomvändning.

– De sa ju först att viruset inte är luftburet, sedan sa de att det är det. Det är en helomvändning.

– Självklart ville de inte att det skulle vara i ögonfallande, så därför har de tagit ett steg i taget med att ändra sitt ordval.

Missuppfattning bakom antagandet

Det som ligger bakom, att inte gå med på att covid-19 är en luftburen smitta, kommer från medicinsk forskning, enligt professor Morawska.

– De vill inte alltid acceptera att covid är en luftburen smitta.

Hon menar att orsaken är en missuppfattning som publicerades i några vetenskapliga artiklar. Dessa har sedan blivit till en dogm runt smittspridning.

– Som vi vet så dör dogmer väldigt långsamt, säger Lidia Morawska och ser uppgiven ut på andra sidan dataskärmen.

– Det råder ingen brist på forskning runt luftburen smitta. Vi vet exakt vad som händer, vad som kommer från munnen och näsan är små partiklar som sprids i luften. De stannar kvar och sedan andas vi in dem.

– Många inom den medicinska fakultetet säger att covid-19 inte är en luftburen smitta, utan att allt som kommer från vår mun är stora droppar, och att de trillar ner, säger hon och visar med händerna hur något faller.

– Den här röran har pågått under årtionden och skapat en dogm, låt oss nu slå tillbaka mot denna och göra det här rätt. Vi vill inte hamna i den här situationen igen. //

PATOGEN
En patogen är en mikroorganism som kan framkalla sjukdom. De flesta mikroorganismerna runt omkring oss gör oss dock inte sjuka. Begreppet används oftast synonymt med smittämne för att beteckna smittsamma mikroorganismer såsom vissa bakterier, virus och svampar och ämnen som prioner. Små djur som kan orsaka smittsamma sjukdomar betecknas vanligen parasiter snarare än patogener.
Källa: Wikipedia 

 

WHO:s HANDLINGSPLAN
WHO:s handlingsplan “Roadmap to Improve and Ensure Good Indoor Ventilation in the Context of COVID-19” finns att ladda ner på www.who.int/publications/i/item/9789240021280

 

COVID-19 RÄKNAS INTE SOM LUFTBUREN
Covid-19 räknas inte till de så kallade luftburna infektionerna. Även om det finns en risk att covid-19 under särskilda omständigheter kan spridas via luft, är nära kontakter mellan personer den huvudsakliga smittvägen.
Källa: folkhalsomyndigheten.se.

 

MER LÄSNING

Annons
Annons
Annons
Annons
Läs Magasinet!