Bland verktyg som ser ut att komma från 1500-talet, rustningsdetaljer som är på väg att bli färdigställda och skisser på pågående projekt, jobbar Albert Collins i sin smedja, Via Armorari, som ligger i Mölnbo. Han är Sveriges första rustningsmakarmästare sedan 1781. Elden från ässjan, den koleldade härden som krävs för att kunna hetta upp stålplåten, sprider ett varmt ljus i rummet och ett gäng städ och över 60 olika hammare är placerade mitt i rummet.
– Jag gör autentiska rustningar och då krävs det autentiska verktyg för att skapa rätt känsla. De flesta av mina verktyg har jag tillverkat själv efter gamla förlagor då de inte finns att köpa, berättar han.
Kunskap från böcker och filmer
Albert är självlärd. Intresset för rustningar har funnits där sedan han var liten och drömmen om att jobba som rustningsmakare likaså.
– Jag arbetade i början på en fjäderfabrik som gjorde stålfjädrar. Där tillverkades också fjäderstålsringar som jag köpte som tonåring för att göra ringbrynjor av och där och då föddes en tanke på att kunna försörja sig på att göra rustningar. När jag började fanns inte någon som utövade yrket och inte heller internet. Jag samlade information i böcker, från filmer, museum och på bibliotek. Tittade på hur plåtslagare och silversmeder jobbade, gick en kurs i smide och läste gamla dokument över hur dåtidens rustningsmakare utförde sitt hantverk, säger han.
Det var 30 år sedan. Envetet har han kämpat på för att kunna jobba med sitt drömyrke. I dag försörjer han sig på att bland annat renovera och tillverka autentiska rustningar från 1400-talet och framåt. Kunderna återfinns över hela världen. En del vill ha en hel rustning eller en hjälm i sin samling, andra behöver en rustning i tornerspel eller restaurera ett befintligt original.
”Kunderna återfinns över hela världen. En del vill ha en hel rustning eller en hjälm i sin samling, andra behöver en rustning i tornerspel eller restaurera ett befintligt original.”
Mästarprov vägen till yrket
Vägen till i dag har för Albert kantats av knapra år och en oförståelse för hans yrkesval.
– Den allmänna reaktionen när jag berättade om mitt yrke, var att de frågade vad jag jobbade med på riktigt. Till slut blev jag trött på att förklara och inte bli tagen på allvar. Dessutom ville jag ge yrket den uppmärksamhet det förtjänar och hitta en möjlighet att föra all kunskap som jag samlat på mig vidare. Då bestämde jag mig för att ta en lärling och sedan återinföra rustningsmakeriet som yrke.
För att skaffa sig en lärling och sedan en mästartitel behövde Albert ha en branschorganisation som satte upp riktlinjerna för både gesällprov och mästarbrev. Det blev Konstsmidesföreningen som öppnade dörren. Dessutom behövde han ett projekt värdigt ett mästarprov för att skapa uppmärksamhet kring yrket. Valet föll på att skapa en rustning med två av Erik XIV:s rustningar, skapade på 1560-talet i rustnings- och vapenmanufakturerna i Arboga, som förlagor.
– Efter det projektet upplever jag att det blivit skillnad på hur jag blir bemött. Nu förstår folk att det är ett hantverk att skapa en rustning. Och att det krävs mycket efterforskning, kunskap och känsla för att lyckas, säger Albert.
Historiens vingslag ger rysningar
Hans mästarprov finns i dag till beskådan på Livrustkammaren i Stockholm, tillsammans med tidsenliga underplagg, arbetsbänk och rekonstruerande 1500-talsverktyg.
– Det svåra med yrket är att lyckas lika bra som dåtidens rustningsmakare. De var otroligt skickliga och hade specialkunskap om just sitt område. Som allra mest lär jag mig när jag restaurerar rustningar och får umgås med dem en tid. Då får jag kontakt med hantverket och kan se hur det har skapats.
Som den gången då han fick mäta upp Gustav Vasas hjälm inför ett uppdrag till Kalmar slott.
– Det var första gången som jag fick riktiga rysningar och blev starstruck – av en hjälm, ha ha. Men tanken på att Gustav Vasa har burit den, andats och svettats i den, det är häftigt, säger han.
Viktigt att respektera hantverket
Rustningsmakare var dåtidens plåtslagare och när behovet av rustningar minskade i samhället utvecklades yrket mer mot plåtslageri. För Albert är historia viktigt och han återkommer gång efter annan till hur noga han är med autenticitet.
– Nu har jag samlat på mig så mycket historisk och praktisk kunskap, så att göra en hjälm tar mellan två dagar och en månad och en rustning två till sex månader. Men för mig handlar det lika mycket om att förvalta uråldrig kunskap som att skapa nytt. Att respektera hantverket. Rustningsmakeri är mycket anatomi, gör man fel blir det inte vackert och liknar mer ett stuprör med hink på huvudet. Gör man rätt blir det ett konstverk. //
ALBERTS NYBÖRJARTIPS TILL RUSTNINGSMAKERI
• Börja med enkla grejer. En 1300-tals bröstplåt med enklare och flackare utformning är en bra första grej.
• Våga köra på! Spricker det så gör det inget. Ett av de vanligaste misstagen är att man jobbar med materialet för lite och inte vågar ta i.
• Ha en bild på originalet. Att inte ha en skiss att följa blir aldrig bra. Dessutom utvecklas du snabbare om du hela tiden studerar hur andra har gjort.
• Jobba varmt. Det är så mycket lättare att forma järnet när det är varmt. Annars blir det betydligt tuffare för kroppen att jobba.
• Utbilda dig. Vill du satsa på yrket så finns det i dag flera smidesutbildningar som efter återinförandet av yrket lättare kan komma att erbjuda inriktning mot rustningsmakeri.
