Det är en av Stockholms mest kända byggnader och ett riktigt konstverk i sig, med sin vackra 1800-talsarkitektur. Men även nationalklenoder behöver renoveras ibland. 2014 startade arbetet med att modernisera Nationalmuseum för att anpassa det för 2000-talet. Hösten 2018 öppnades dörrarna igen och huset kan stoltsera med flera snygga tillägg i patinerad mässing.
Bakom den stora renoveringen av Nationalmuseum står arkitektkontoren Wingårdhs och Wikerstål, som har samarbetat genom hela projektet, samt Skanska som är byggentreprenör. Uppgiften de fick 2012 av Statens fastighetsverk, som är beställare, var att skapa ett långsiktigt fungerande museum som är anpassat efter vår nutid och dess krav på bland annat tillgänglighet, men också att bevara och återställa den unika gamla arkitekturen trots moderniseringar. Det har inneburit bland annat skapa ett helt nytt hisstorn och en stålkonstruktion, som består av 104 pyramider, som bär upp vackra glastak över ljusgårdarna. Men också att bygga in modern teknik och ventilation på ett sätt som funkar i en unik gammal 1800-talsbyggnad.
En stor del i renoveringen av Nationalmuseum bestod i att täcka om yttertaket i ny kopparplåt, eftersom museets inomhusklimat krävde en helt ny takkonstruktion för att uppnå bättre isoleringsvärden. För det arbetet står medlemsföretaget Oskar Jansson Plåt och smide, OJ Plåt. De har även klätt in den nya inomhustrappan som leder ner till de utökade garderobs- och toalettutrymmena, och som är utförd i patinerad mässing, så kallad tombak.
Utöver dessa plåtslageriarbeten har OJ Plåt även beslagit den vackra porten till museets nya annex på baksidan av byggnaden. I detta annex lastas konstverken in och ut ur lokalen. Porten består av skivtäckt mässing i ett mönster som smälter väl ihop med flätmönstret i byggnadens betong.
Höga krav och bra dialog
– Vi hade en ingående diskussion med OJ Plåt kring hur vi skulle lösa den här porten, berättar Stefano Mangili, handläggande arkitekt hos Wingårdhs. För oss var det viktigt att ha en dimension som motsvarar dimensionerna i betongens flätmönster, och först tänkte vi oss en bandtäckning. Men efter diskussioner med Tomas Håkansson på OJ Plåt valde vi den här lösningen, som jag tycker blev väl så bra.
Den dialogen är talande för hela projektet, menar Stefano Mangili.
– Vi har haft en riktigt bra dialog med OJ Plåt under hela projektet. Faktum är att det har funkat precis så som man önskar att det alltid ska göra mellan entreprenör och arkitekt.
Tomas Håkansson, vice vd på OJ Plåt och projektledare för företagets arbeten på Nationalmuseum, instämmer:
– När man jobbar på ett så här speciellt objekt är det förstås extra höga krav från beställarens sida. Men dialogen fungerade bra med både arkitekten och med huvudentreprenören Skanska. Det är viktigt att ha en bra dialog så att eventuella ändringar tas direkt. Jag tycker vi hittade en bra linje för det i det här projektet.
Trappan största utmaningen
Även om taket var ett avancerat kopparplåtslageriarbete så var nog den nya innertrappan, som förbinder museets entréplan med källarplanets toaletter och kapprum, det som var mest utmanande för OJ Plåts plåtslagare. Trappan är beklädd med mässing och är helt utan synliga infästningar.
– Det var väldigt specifika krav från arkitekten på hur den här trappan skulle utföras. Eftersom de ville ha en så slät yta som möjligt och att trappan dessutom bestod av många svängda ytor, fick vi lösa det genom att limma och tejpa med så kallad ”flygplanstejp”. Det var förstås annorlunda att jobba så, men det gick bra, och resultatet blev fint.
Stefano Mangili förklarar sina och kollegornas tankar bakom valet av trappan:
– I projektet ingick det att skapa utrymme för fler toaletter och garderober. Det kräver en ganska stor yta som inte fanns i entréplanet. Därför fick vi lösa det med källarplanet och då behövde vi lösa logistiken dit ner. Trappan hamnar i rummets fond och är väldigt exponerad – därför måste den vara vacker att se på.
Eftersom mässingen kommer igen på flera platser i museet, inte minst i det imponerande hisstornet med flätmönster, som specialbeställts från Tyskland, så föll valet på mässing även till trappan.
– Ville ha en så slät yta som möjligt för att själva materialet skulle stå i centrum, snarare än en uppdelning med massor av skarvar. Därför var det viktigt att så få detaljer som möjligt skulle stå ut.
Viktigt materialval
Stefano Mangili beskriver tankegången bakom materialvalet så här:
– När man arbetar med en gammal kulturbyggnad som Nationalmuseum är det viktigt att allt det vi adderar som nytt är formgivet med material som känns rätt för huset, så att alla tillägg ändå känns som att huset accepterar dem, även om de är mer moderna i sina uttryck, som trappan, hissen och annexet. Det är en modern form men den är adderad med en detaljrikedom och omsorg om detaljer och material som gör att de ändå landar fint i miljön.
Förutom äran att få arbeta med ett så prestigefyllt objekt som Nationalmuseum var det just materialet som gjorde arbetet extra roligt, tycker Tomas Håkansson.
– Att få jobba med koppar på det här viset är ju en plåtslagares dröm, så det var absolut jättekul. Men också att göra jobbet med trappan, som är utanför det vi normalt håller på med, var roligt och utvecklande!
Text: Karin Cedronius
Foto: André Phil, Bruno Ehrs & Tomas Skagerlind
Publicerad: 2019-07-24
(Artikeln ursprungligen publicerad i PVMagasinet #6/7.2019)
Om Nationalmuseum:
Nationalmuseum är Sveriges konst- och designmuseum. Det är också en statlig myndighet med uppgift att främja konsten. I samlingarna finns måleri, skulptur, miniatyrer, konsthantverk, design, teckningar, grafiska blad och porträttfotografier. Sammanlagt består samlingarna av cirka 700 000 föremål från 1500-talet och fram till idag. Mer info: www.nationalmuseum.se
Om projektet:
Objekt: Nationalmuseum
Byggherre: Statens fastighetsverk
Huvudentreprenör: Skanska
Arkitekter: Wingårdhs och Wikerstål
Plåtentreprenörer: Oskar Jansson Plåt och Smide
