När jag frågar varför hållbarhetsarbete är så viktigt svarar hon att Vasakronan inte har något hållbarhetsarbete. Däremot har bolaget en ambition att driva verksamheten på ett hållbart sätt.
– Det är ingen ordlek utan vi tycker faktiskt att det är skillnad på att ha ett separat ”hållbarhetsarbete” och att försöka driva hela verksamheten på ett hållbart sätt. Därför har vi inte heller någon egen hållbarhetsavdelning – en sådan kan lätt leda till att det inte blir så stora förändringar.
Kravet från Vasakronans ägare är att bolaget ska fortsätta tjäna pengar, men det ska inte ske på bekostnad av människor och miljö, säger Anna som inte ser någon konflikt mellan att driva verksamheten hållbart och att gå med vinst.
Hennes miljömedvetenheten blommade upp i september 2007 när hon lyssnade på Anders Wikman.
– Det var ett uppvaknande. Dessförinnan hade jag inte funderat så mycket på de samhällsmässiga aspekterna av klimatförändringarna, men efter den dagen kunde jag inte sluta prata om frågan.
Ambitiösa miljömål
Hög energianvändning och hög materialanvändning är de stora kostnaderna för miljön för ett bolag som Vasakronan. Därför har bolaget formulerat ett antal långsiktiga mål som ska minska miljöpåverkan.
Bolaget ska vara klimatneutralt år 2030. Neutraliteten ska uppnås genom en minskning av utsläppen med 90 procent och genom att kompensera för kvarvarande utsläpp med så kallade negativa utsläpp. Negativa utsläpp innebär att man med olika åtgärder binder mer koldioxid från atmosfären än vad som släpps ut i atmosfären. Det kan göras bland annat genom att förstärka naturens egna metoder för att binda kol eller genom att avlägsna koldioxid från atmosfären med hjälp av teknologi.
För att klara det har Vasakronan formulerat mål om att bli självförsörjande på förnybar energi och att enbart använda material som är återbrukade, återvunna eller förnybara. Dessutom finns ett avfallsmål och ett om att hela värdekedjan ska vara oberoende av fossila transporter. När det gäller byggmaterial är siktet ställt mot att bli hundra procent cirkulära.
– Ja, det är ambitiöst. Men det handlar inte bara om att minska klimatpåverkan utan om att bli mer cirkulära för att minska uttaget av resurser från naturen, som orsakar stor påfrestning på ekosystemet och naturen. För att lyckas måste vi satsa och våga prova, säger Anna Denell.
Hög materialanvändning
Vasakronan har hög materialanvändning. Att jobba med återbruk av byggmaterial är ett snabbt sätt att bli mer cirkulär och vara rädd om planeten och dess resurser.
– Det är inte ovanligt att det går åt ett ton material per nyproducerad kvadratmeter, om man bygger i stål och betong. Här finns massor att göra. Men vi jobbar också mycket med att bygga om kontor och butiker för att anpassa dem till nya hyresgästers estetiska och funktionsmässiga behov. Oftast rivs saker ut som inte är tekniskt uttjänta och det finns ingen anledning att kasta ut fullt användbara saker. I stället försöker vi minimera behovet av anpassningar eller använda återbrukat material från andra ombyggnader hos oss eller andra fastighetsägare, säger hon.
Databaser och lagring
Vasakronan är Sveriges största fastighetsbolag. Bolaget utvecklar, äger och förvaltar fastigheter på 2,4 miljoner kvadratmeter. När det upptäcktes att det pågick ett projekt i en fastighet där det slängdes ut mängder med brukbart material – och att det i ett annat projekt användes likadant men helt nytt sådant material – uppstod idén om intern cirkulering av byggmaterial. Snart insåg man att det blev mer effektivt att skala upp återbruket och försöka samarbeta med fler aktörer.
Det gör Vasakronan bland annat genom att registrera allt material som kan återbrukas i en databas. Sedan beslutas om materialet kan användas internt inom bolaget eller bör säljas till en extern part via någon marknadsplats. Bolaget är också en av initiativtagarna till Centrum för cirkulärt byggande, som har ambitionen att ta fram digitala verktyg för inventering av material, tillsammans med en marknadsplats.
Det som framför allt saknas för återbruk i stor skala i samhället är tydlig information om tillgängligt material samt lagringsmöjligheter.
– Även om återbruk inte har slagit igenom storskaligt ännu visar många fler aktörer än tidigare intresse och några har kommit i gång på allvar, konstaterar Anna Denell.
Frakter och lagerhållning
Vasakronan fraktar ofta material direkt från en arbetsplats till en annan, men nu har bolaget hyrt in lagerplats i Göteborg. Stockholms stad har tagit beslut om att starta en återbruksdepå och liknande initiativ finns i Borlänge. Wiklunds har öppnat ett byggvaruhus som tar överblivet material från byggen och säljer det.
– Initiativet är visserligen på gränsen till att kunna kallas återbruk, eftersom varan aldrig ens har använts, men det är ett sätt att undvika att kasta material, säger hon.
Anna jobbar mycket och ibland flyter fritid och jobb ihop, säger hon. Men det har hon ingenting emot.
– Mitt arbete handlar mycket om att tänka, utmana och fundera på nästa steg – den typen av arbete är man aldrig ledig från. Jag har alltid tyckt om byggande, hus och stadsutveckling och hittills har jag inte hittat någonting som är i närheten av så roligt som det jag arbetar med. Det beror på vår ärliga hållbarhetsambition och att det kommer nya utmaningar varje dag.
Återbruk är win-win
Varför hon brinner för en hållbar verksamhet och cirkulära lösningar – ja, den frågan vänder hon på:
– Varför gör inte alla det? Varför förstår vi inte att vi bara har en planet som vi just nu bedriver rovdrift på, något som kanske gör det omöjligt för kommande generationer att leva drägliga liv? Jag brinner för återbruksfrågan för den ger stor miljönytta utan stor inverkan på affären. Samtidigt följer positiva bieffekter som fler lokala arbetstillfällen.
När material ska tvättas, rekonditioneras och skäras till inför sitt nya liv går det åt energi. Men det visar sig att allt nytt material nästan alltid transporteras längre än begagnat. Dessutom är energiåtgången för nyproduktion väsentligt högre, jämfört med rekonditionering. Bara om alternativet är att inte göra någonting alls har återbrukat material en större miljöpåverkan.
Exempelvis kan ett svenskt träfönster skickas med lastbil längre än till Kapstaden för återbruk, innan transportens klimatpåverkan äter upp besparingen det utgör att inte tillverka ett nytt fönster. Det skriver Johanna Andersson, IVL Svenska Miljöinstitutet, tillsammans med sina kollegor Sandra Moberg och Carina Loh Lindholm i en rapport. Resultatet i studien visar att klimatpåverkan från de processer som kan uppstå vid återbruk generellt är mycket låg.
Effektivaste återbruksprodukterna
Produkter som kan återbrukas med stor klimatbesparing är, enligt studien: produkter med omfattande klimatutsläpp vid utvinning/tillverkning, stora produktvolymer, tunga material och produkter med ett stort flöde.
– Vi började med invändiga byggprodukter som alltid finns och sällan innehåller farliga ämnen och som är lätta att hitta information om. Men potentialen att jobba med fler material är stor, säger Anna Denell.
Så länge produkten har ett acceptabelt skick är det lätt att återbruka sådant som akustikplattor och textilmattor. Mer komplexa byggprodukter som har med stommen och bärande konstruktioner att göra kan vara betydligt svårare, menar hon, eftersom de kräver fler och mer avancerade analyser innan de kan tas i bruk igen.
– Dessa material ska till exempel tåla laster eller att utsättas för väder och vind, så här gäller det att tänka sig för.
Å andra sidan finns det många installationer som är enkla att återbruka, lägger hon till.
– Vi hade en återbruksworkshop med installatörer. En installatör påpekade att kabelstegar –som alltid sitter ovanför undertaket – inte får försämrad prestanda över åren. De är lätta att demontera och sätta upp igen. Blandare är ett annat exempel, så länge de inte innehåller bly förstås.
Plåt som återbruk
Plåt borde då vara en självklar byggprodukt att återbruka, med tanke på att den har lång teknisk livslängd och är energikrävande att producera?
– Absolut. Även nedsmältningen vid återvinning kräver mycket energi, så det absolut bästa är att återanvända metallprodukter, säger Anna Denell.
Ventilationskanaler i plåt känns därför som ett givet återbruk, förutsatt att de har rätt dimensioner för sitt nya liv. Så länge funktionen på ventilationen är god finns det ingen motsättning i återbruk av ventilationskanaler och energieffektiva lösningar, menar hon.
Gamla ventilationsaggregat däremot behöver ofta bytas ut. Även här har Vasakronan tänkt till genom att föra samtal med leverantörer om möjligheten att återbruka enskilda komponenter i installationer.
– Att materialleverantörerna själva jobbar mot att producera nya produkter med så många återbrukbara delar som möjligt och att använda återbrukade komponenter kan göra stor skillnad. Jag ser det som nästa fas av återbruk.
Återbruk redan i designfasen
Kanske är det så att vi ska tänka återbruk redan i designfasen, så att den som ritar utgår från tillgängliga återbruksmaterial, i stället för att tänka ”hur vill vi att det ska se ut?”. Sådana exempel finns redan i liten skala. Husen i Resource Rows i Danmark har uppgraderade delar av gamla tegelplattor på fasaden, i form av ett vackert lapptäcke. Den nya konfigurationen av tegelplattor ”bäddar in” koldioxid i huset i stället för att släppa ut den vid nyproduktion.
– Jag tror inte att det är antingen eller. Vasakronan har till exempel återanvänt en granitfasad när det var viktigt med ett enhetligt estetiskt uttryck. Vi skulle inte heller dra oss för att göra en fasad utifrån det som finns på marknaden för återbruk, så länge det blir estetiskt tilltalande, säger Anna.
Hon tänker att de som lever av att sälja nytt borde lägga mer jobb på att ta tillbaka sina egna produkter, rekonditionera dem och sälja dem igen som återbrukade men kvalitetskontrollerade produkter, med en god känsla av att det är återbrukat material.
– Vi på Vasakronan arbetar inte med återbruk i första hand för att det ska bli billigare, utan för att bli mer hållbara. Kanske borde materialleverantörerna införa en pant på sitt material som vi användare kan få tillbaka om vi cirkulerar tillbaka materialet till dem.
Det näst bästa
Ibland går det inte att återbruka. Då är det näst bästa alternativet att återvinna, menar hon.
– När vi plockade ner en fasad på ett av Hötorgshusen var den omöjlig att återbruka. Då skickade vi den till Byarums bruk som av materialet tillverkade bänkar, stativ och krukor som numera pryder huset och utemiljön runtomkring.
Den högsta kunskapen om vad som kan återanvändas och inte finns, i slutänden, hos de yrkeskunniga fackpersonerna. Därför är den gruppen så viktig.
– Jag tror på att komma med egna förslag i projekt – som kabelstegeexemplet. Vill man jobba med återbruk är ett annat sätt att reflektera över sin affärsmodell. Om företaget bara tar betalt för timmar, med materialpåslag, förlorar just det företaget på återbruk, säger Anna.
Branschen måste prata öppet
Hon tror att byggbranschen och dess branschföreningar måste prata öppet om hur man prissätter och vikten av att jobba med återbruk. Det handlar om att ta betalt för kompetens, inte enbart för nedlagda timmar.
– Undrar hur många fiffiga lösningar på återbruk som vi inte har tänkt på, som sitter i huvudet på alla skickliga människor som jobbar praktiskt ute på byggen varje dag, säger hon.
Hon tar ett exempel ur verkligheten, där innerväggarna var byggda av dubbla av gipsskivor. När de demonterades såg man att den inre gipsskivan var nästan felfri fortfarande efter 30 år. Nya väggar byggdes upp genom att använda samma skivor. Den som suttit ytterst sattes innerst och den före detta, nästan felfria, innerskivan placerades ytterst.
– Idén föddes medan demonteringen skedde. Yrkesskicklighet och erfarenhet av att ha jobbat på byggen under många år behövs alltså för att återbruk och hållbarhetstänkande i byggbranschen ska kunna växa. Kanske ska vi tänka mer på hur vi monterar, så att det är lätt att demontera. Det finns mycket att göra på området hållbarhet!
Fakta Anna Denell
Anna gick civilingenjörsutbildningen med inriktning mot samhällsbyggnad på KTH, inspirerad av sin bror som redan studerade där. Dessutom ville hon till Stockholm från Uppsala. Blandningen av tekniska och samhällsorienterade ämnen passade henne. Anna är gift och har tre barn, varav ett är utfluget. Två hundar ingår också i familjen. På fritiden ägnar hon sig bland annat åt swimrun – en sport som liknar triathlon men utan cykling. Hon tycker om att vara i naturen, är trädgårdsintresserad och odlar både blommor och ätbara grödor.
